Åttiotalet var ett av de största årtiondena
när det gäller musik och filmer, kanske det allra största.
Rick Astley, Thomson Twins, Howard Jones, Bananarama,
Bangles, Rick Springfield, John Mellencamp, Jackson Browne, Art
Company, BeeGees, Clannad, Enya, Eurythmics, Foreigner, F A David,
Starship, Robbie Nevil, Tanita Tikaram, Suzanne Vega, Tracy Chapman,
Kim Wilde, Climie Fisher, Boy George (Culture Club), Duran Duran,
Blondie, U2, Crowded House, Daryl Braithwaite, John Farnham, Nik
Kershaw, Cyndi Lauper, Pet Shop Boys, Wham - listan är ändlös.
De flesta är engelsktalande, men här
är några andra jättebra artister/grupper som inte
kommer från något engelsktalande land: Kraftwerk (Tyskland),
Alphaville (Tyskland), (Munchener) Freiheit (Tyskland), Indochine
(Frankrike), Mylene Farmer (Frankrike), Aha (Norge).
Filmer som Karate Kid, Tillbaka till framtiden,
Min sköna tvättomat, Noll att förlora fullkomligt
spottades fram från Hollywood, men också andra länder
som Storbritannien och Frankrike producerade en massa bra filmer.
Man måste ha blivit bortskämd och kanske började
man ta det för givet att musiken och filmerna skulle fortsätta
att vara så bra.
Modet var det lite si och så med. Mycket
hår gällde under 80-talet, i alla fall för tjejerna.
Det blev färre protester (men 1986 orsakade kärnkraftsolyckan
i Chernobyl mycket kritik mot kärnkraften), och folk klädde
sig ganska traditionellt ibland, fast annars kunde vissa ha korsetter
eller träningskläder. Se The Last Days of Disco och the
Wedding Singer för exempel på hur modet såg ut.
En massa snygga skådespelare dök upp. River Phoenix är
väl den mest underbara av dem alla. Vem minns de andra? Men
Andrew McCartney, Kiefer Sutherland, Kevin Bacon och John Cusack
har fortfarande något visst.
Här i Sverige såg vi en del riktigt
bra barn-och ungdomsfilmer, t ex Ronja Rövardotter, Alla vi
barn i Bullerbyn. Men som vanligt fanns inga bra vuxenfilmer. Kan
det bero på "gubbväldet" i svensk filmindustri?
Det var väl samma gubbar som gjorde film då, som under
1960- och 70-talen. Skådespelarna var ungefär samma gamla
gubbar som på 1970-talet.
Flera av våra svenska mest kända schlager-
och popartister slog igenom då - som Lena Ph. I slutet av
80-talet kom Niklas Strömstedt. Jakob Hellman med Bara Vara
Vänner var en jättebra sångare som länge fick
gratis pizzor bara han sjöng sin sång. Freestyle/Style
var också jättepopulära. (Låt det aldrig ta
slut, snälla ni.) Gyllene Tider. Magnus Uggla. Det är
bara några av alla de som började sin karriär eller
slog igenom på åttiotalet. Jag måste bara nämna
syskonen Wahlgren, speciellt Niclas - sååå söt.
De började då, både som artister och skådespelare.
De andra två är Pernilla och Linus som är mycket
yngre och måste ha börjat sin karriär betydligt
senare.
|