Av en ren slump kom en iller in i våra liv. Någon ville att vi skulle passa hennes iller tillfälligt. Men när hon kom tillbaka från sin resa, bad hon oss att behålla honom. Då var vi förtjusta i vår lille "maskerade bandit". Han var så gullig och inte alls aggressiv, som jag först hade trott.

Den morgonen jag såg honom första gången var jag ganska nervös. Jag var rädd att han skulle vara vild och bitsk. Men ingenting kunde vara mera fel. Han tittade ut ur sitt lilla hus och såg ut som om han var lite nervös också. Det avgjorde saken, för min del. Han fick stanna.

Om du tror att du och en iller skulle passa ihop så försök att få tag i så mycket info som möjligt innan du skaffar en. Det finns böcker och du kan nog hitta en del fakta på nätet.

Det verkar som om vi hade tur när det visade sig att vår iller var en hane. Honorna lär vara mer aggressiva och svårare att ha i en lägenhet. Jag har bara läst om det, eftersom vi aldrig har haft någon illerhona. Jag såg en en gång, och hon verkade vara precis lika gullig som vår lilla kille.

Låt aldrig din iller komma i närheten av en gnagare eller burfågel. Det är nog bäst att inte låta illern vara tillsammans med någon annan sorts djur. En stor hund kan se en iller som byte, på samma sätt som en iller ser gnagare som byten.