Av
en ren slump kom en iller in i våra liv. Någon ville
att vi skulle passa hennes iller tillfälligt. Men när
hon kom tillbaka från sin resa, bad hon oss att behålla
honom. Då var vi förtjusta i vår lille "maskerade
bandit". Han var så gullig och inte alls aggressiv, som
jag först hade trott.
Den morgonen jag såg honom första gången var jag
ganska nervös. Jag var rädd att han skulle vara vild och
bitsk. Men ingenting kunde vara mera fel. Han tittade ut ur sitt
lilla hus och såg ut som om han var lite nervös också.
Det avgjorde saken, för min del. Han fick stanna.
Om du tror att du och en iller skulle passa ihop
så försök att få tag i så mycket info
som möjligt innan du skaffar en. Det finns böcker och
du kan nog hitta en del fakta på nätet.
Det verkar som om vi hade tur när det visade
sig att vår iller var en hane. Honorna lär vara mer aggressiva
och svårare att ha i en lägenhet. Jag har bara läst
om det, eftersom vi aldrig har haft någon illerhona. Jag såg
en en gång, och hon verkade vara precis lika gullig som vår
lilla kille.
Låt aldrig din iller komma i närheten
av en gnagare eller burfågel. Det är nog bäst att
inte låta illern vara tillsammans med någon annan sorts
djur. En stor hund kan se en iller som byte, på samma sätt
som en iller ser gnagare som byten.