Marsvin är på många sätt lika kaniner. I alla fall när det gäller skötsel. Ett marsvin trivs bra i en kaninbur. Fast ett marsvin kan se ut som ett idealiskt sällskapsdjur för ett barn, så tycker jag att barnet behöver vara lite äldre. Bara för att marsvin inte är tillräckligt starka för att försvara sig, så förtjänar de att bli behandlade försiktigt, precis som alla andra djur.

Om du tror att du vill ha ett marsvin, läs de böcker som finns. Lär dig så mycket du kan om marsvinsskötsel. Ju mer du vet, desto mer kul kommer du att ha med ditt keldjur.

Det finns massor av marsvinsraser. De är bra sällskapsdjur allihop.

Marsvin kommer från Sydamerika. I Peru äter folk dem fortfarande. Det är ju deras sak, men jag hoppas att turisterna avstår från den maträtten. För övrigt har jag hört att de små stackarna smakar illa.

De allra flesta sällskapsdjur har svansar men det har inte marsvinen. De har jättesöta små svanslösa bakdelar. Dessutom har de väldigt söta små underläppar också.

Om de tror att du har något gott till dem, så ger de ifrån sig ett lustigt litet visslande ljud. Det betyder: ge mig något! Eller något liknande.

Det marsvin vi har nu, mammas marsvin, är ett väldigt lustigt litet djur. Hon är inte alls gullig och kelig. För hennes del kan vi titta på henne, om vi bara inte pratar om henne, men röra ska vi helst inte göra. Inget tjafs, inget larv. Hon lever för mat.