Informationen om pudel kommer från Svenska Pudelklubben.

"Pudeln hör till gruppen sällskapshundar. Den är en harmoniskt och proportionerligt byggd hund med karaktäristisk lockig ull- eller snörpäls. Pudeln är intelligent, alltid vaken och aktiv, har ett harmoniskt sinnelag samt ger intryck av elegans och stolthet. Pudelns gång är fjädrande och lätt, aldrig flytande eller långsträckt. Pudeln är berömd för sin trogna natur, sin lätthet att lära och att dresseras, egenskaper som gör den till en särskilt trevlig sällskapshund."

Pudeln är en gammal ras. Den uppkom troligen i sydeuropa under tidig medeltid och spreds över hela Europa. Ursprungligen användes den större pudeln som vattenapporterande jakthund, till vilket den var synnerligen lämpad med sina simhudsförsedda tassar och tjocka, feta och vattenavstötande päls samt sitt samarbetsvilliga och intelligenta kynne.

Gränserna mellan de olika pudelstorlekarna var flytande. Den större pudeln användes, förutom till jakt, även som dragare, tryffelletare och cirkusartist. Ända in på 1800-talet användes pudeln till jakt men efterträddes sedan av andra, snabbare och lättare raser och den stora pudeln övergick även den till att vara främst sällskapsdjur, som sina mindre bröder.

Småpudlarna var högreståndshundar, framavlade genom inkorsningar med föregångare till våra dagars malteser och bichon, men på 1800-talet började man avla fram en dvärgpudel baserad på små exemplar av de större varianterna.

Pudeln är i stort sett en frisk ras. Det finns dock två ärftliga defekter man måste ta hänsyn till: ögonsjukdomen PRA (Progressiv Retinal Atrofi) hos toy, dvärg och mellan samt HD (höftledsdysplasi) hos stor. Vid valpköp bör man kontrollera att båda föräldrarna är ögonlysta och fria från PRA respektive röntgade och fria från HD.

Toy < 28 cm (mankhöjd)
Dvärg 28-35 cm
Mellan 35-45 cm
Stor 45-60 cm

Pudelns långa historia som jakthund och "soffprydnad" är ju slut, men den har fått nya uppgifter som glad och sportig sällskaps- och familjehund, som elegant utställningshund och som vaken och intelligent tävlingshund på lydnads- och bruksprov. De egenskaper som prisats hos pudeln under hela dess historia - läraktigheten och uppmärksamheten - är även nu orsaken till pudelns enorma popularitet världen över.

Förutom de fyra storlekarna förekommer pudeln även i ett flertal färger; standarden godkänner svart, brunt, vitt, silver och aprikos. Större variationer ges väl inte i någon annan ras: storlekar från ca 25 cm ända upp till 60 cm, ett stort antal färger samt dessutom frisyrer från helt kortklippt till tor lejonklippning att välja på!
En pudel är mer receptiv gentemot sin ägare än många andra raser. Den är sedan gammalt avlad på just dessa egenskaper, att vara uppmärksam och villig att lära. På grund av dessa egenskaper får man lätt mycket god kontakt med och starka band till sin pudel.

Pudeln är en av de få hundraser som inte fäller hår. Detta är ett stort plus, icke minst för många hundallergiker, som klarar av att ha just en pudel. I gengäld får man räkna med att lägga ner både tid och arbete på pälsvården, även pengar om man inte kan klippa själv.

Som familjehund är pudeln en fin kompis. Den trivs med familjelivet och vill vara med i det som händer och sker - lek med barnen, sköna hemmakvällar, härliga skogspromenader, bil- och båtturer. För den äldre, kanske inte fullt så rörliga, är en mindre pudel idealisk som vän och sällskap. Oavsett storlek är pudeln en smidig hund med vighet och balans som gör den lätthanterlig även för ungdomar. Man har alltid roligt med sin pudel; utan att tumma på sin värdighet har den också en underfundig humor som ger många tillfällen till skratt.

Löwchen (Den lilla lejonhunden)) är helt och hållet en sällskapshund, och passar till gamla och unga, ensamstående och familjer. Den är extremt människopräglad. Om den måste välja mellan människor och andra hundar, väljer den troligen människorna. Löwchen tycker om alla, men väljer vanligen ut en familjemedlem som den föredrar. Om du väljer en Löwchen får du en trogen, trevlig och rolig kompis i vått och torrt. Och det är en vän som du får ha kvar länge. Rasen har inga rasspcifika sjukdomar och lever länge. De flesta Löwchen lever i 12-15 år eller mer. Löwchen fick sitt namn pga klippningen. Man tror att rasen har sitt ursprung i tidig medeltid, i Medelhavsområdet.

Bolognesen kom till Sverige 1988. Det är en utmärkt familjehund, med ett godmodigt och inte allt för livligt väsen. Den är ytterst intelligent och läraktig. Bolognesen är också mycket bunden till sin ägare och sin familj. Vad jag förstår är bolognesen inte så utåtriktad som de övriga bichonraserna. Den är misstänksam mot främmande och vill inte leka med vem som helst som dyker upp. Det tycker jag är ganska trevligt. Framförallt att den är så tillgiven.

Helhetsintrycket ska vara en liten substansfull och kompakt hund.
Storlek: Hanar 27 - 30 cm och tikar 25 - 28 cm.
Svansen bärs över ryggen i en båge. Öronen är hängande. Ögonen är runda, mycket stora och mörkt ockra-färgade. Pälsen ska vara rent vit, lång, tämligen fluffig eller "tottigt tufsig", dvs inte ligga platt på kroppen.

Havanaisen härstammar ursprungligen från Medelhavs-området och fördes därifrån till Kuba av sjömän. Hur rasen fått sitt namn finns det två teorier om. Den ena menar att namnet syftar på Kubas huvudstad Havanna, medan den andra menar att
det är havannacigarrens färg som har gett rasen sitt namn. I Medelhavs-området dog rasen mer eller mindre ut, medan den fortsatte att utvecklas på Kuba, där den var mycket uppskattad som sällskapshund åt aristokratin.

Havanaisen kunde också, i äldre tider, påträffas bland kringresande teatersällskapoch på cirkus. Skådespelartalangen har den fortfarande i blodet. Med sitt "mjukare"
psyke är den lättlärd, godmodig och ivrig att vara till lags. Den är en ren
sällskapshund, har inga jakt- eller vallinstinkter, med andra ord, den idealiska
familje- och sällskapshunden.
 
Havanaisen ska vara liten och robust, men ändå elegant, som till sin kroppsbyggnad är något längre än hög. Storlek: mankhöjd 23 - 27 cm. Svansen bärs i en båge över ryggen. Öronen är hängande. Ögonen är ganska stora, mörka och mandelformade. Pälsen ska vara lång, silkesmjuk och tämligen åtliggande. Havanaisen kan ha olika färger, vit- mycket sällan rent vit, beige, sobel i olika nyanser, svart, vit eller beige med stora, avgränsade fläckar i ovan nämnda färger. Havanaisen fäller ej! Den skall varken klippas eller trimmas! Pälsen bör kammas och borstas ett par gånger i veckan. 

Rasen Coton de Tuléar introducerades i Frankrike långt före sitt officiella erkännande 1970. Denna nykomling från Madagaskar har snabbt fått en plats i första raden bland sällskapshundar i Frankrike. Idag är den spridd över hela världen.

Rasen är en liten sällskapshund med lång vit päls av bomullsaktig kvalitet. Ögonen är runda och mörka med ett livligt och intelligent uttryck.

Coton de Tuléars temperament är ett av rasens huvudsakliga kännetecken. Rasen är glad, stabil och mycket sällskaplig mot både människor och andra hundar. Detta gör att den lätt anpassar sig till alla sorters livsstilar.

Pälsen är ett av de mest väsentliga raskännetecknen, rasen har t.o.m. fått sitt namn efter den. Pälsstrukturen skall vara mycket mjuk, elastisk och bomullslik. Pälsen skall vara tät, riklig och får vara lätt vågig men får aldrig vara sträv eller hård.
Grundfärgen skall vara vit, men några spår av ljusgrå färg (blandning av vit och svart färg) eller rödskimmel (blandning av vit och röd päls) på öronen är tillåtet. Likaså kan spår av dessa färger tolereras på andra ställen på kroppen under förutsättning att de inte förändrar helhetsintrycket av att pälsen är vit.