Varför tycker vi människor så mycket om trädgårdar? Det finns nog många anledningar. En del kanske vill visa vad mycket duktigare de är på att jobba, till och med när de är lediga. Eller att de har en mer praktfull trädgård än grannen. Tävlingsinstinkt kanske.

Men det finns andra förklaringar. Vi känner oss nog trygga när vi har lite natur omkring oss. Skogen är en del av naturen, men den kanske känns lite för stor och vild för några av oss. Då passar ett grönt rum bättre. Det är en förlängning av vårt eget trygga hem, bara vi har någon form av barriär som skyddar oss. Murar, staket, plank, häckar - den trygga barriären kan bestå av mycket.

Det som gör att jag tycker så mycket om trädgården är nog att det är en förlängning av hemmet. För mig är avskildhet viktigt. Jag vill inte sitta vid min utemöbel en halvmeter från gatan för att se på alla som går förbi. De som går förbi ser och hör mig också, och då känns det alldeles för offentligt för mig. Därför föredrar jag en trädgård som både ligger en bit ifrån andras hus och trädgårdar och som gärna är väldigt insynsskyddad.

Det är också något alldeles särskilt med träd. Kanske är det för att våra förfäder en gång var små rädda däggdjur som överlevde just för att de kunde gömma sig i trädkronorna. Buskar är också trevliga, och naturligtvis alla andra typer av växter. Våra lite senare förfäder i det gamla bondesamhället hade ofta ett vårdträd. Det låter ju väldigt mysigt, men jag har förstått att det egentligen var så att vårdträdet skulle ta stöten om det blev ett blixtnedslag. Inte så mysigt trots allt. Stackars träd.

Det kan faktiskt vara farligt att ha träd i närheten av huset. Antingen om blixten slår ner, och följer med rotsystemet in i huset. Trädet kan också blåsa omkull under en storm. För min del får träden växa en bra bit ifrån huset. Närmare huset har vi buskar och klängväxter som kaprifol. Allt sånt kan hjälpa till att insynsskydda huset och uteplatsen.

Jag är nog lite petig med vad jag tycker om att ha i trädgården. Helst ska det vara rätt så gammaldags växter, och inget för exotiskt eller främmande. Fast man kan bli förvånad när man tittar närmare på en så kallad gammaldags svensk växt. De kan vara mer exotiska än man tror. Jag är inte fanatisk. Det viktiga för mig är om jag känner att växten passar in i min torpträdgård. Jag tycker om vår villaträdgård också, men däremot ligger den alldeles för inklämd mellan grannars tomter och hus för att kännas riktigt trevlig att sitta i.

Jag tycker det är viktigt att en del av trädgården får vara "vild". Ryck inte upp allt "ogräs" - i många fall är det bara ett annat namn för inhemska växter, eller i alla fall växter som börjat sprida sig på egen hand. Utan brännässlor inga fjärilar. Det finns naturligtvis andra växter som fjärilar tycker om, men ett "vilt" hörn är en bra början.

Här kommer i alla fall en lista på de träd, buskar och andra växter som jag tycker bäst om. De flesta har jag redan, men några hoppas jag kunna skaffa snart. Vi kan ha haft dem när jag var liten, eller så har jag helt enkelt hittat dem i en trädgårdsbok. Det är förresten ganska kul att bläddra i en sån eller en frökatalog och drömma sig bort till sommaren, som alltid är så perfekt när man tänker på den, men kanske inte alltid blir det när den kommer.

Björk

Tysk lönn

Skogslind

Rönn

Äppleträd

Kaprifol
Syrén

Ölandstok
Doftshersmin
Vårprakttry
Jordgubbar
Hallon
Krusbär
Vinbär
Hassel
Nypon
Vresros
Äppelros
Stenros
Pimpinellros
Förgätmigej
Midsommarblomster
Ringblomma
Kamomilla
Tusensköna
Tagetes
Luktviol
Tulpaner
Kungsängslilja
Krasse