Jag älskar att sticka (det gör vi allihop, min mamma, min syster och jag). Min syster tycker egentligen bara om att sticka (väva och knyppla lite också), men min mamma och jag tycker om att sy också. Mamma knypplar och virkar också. Och så gillar vi att väva.

Det är lite svårt att förklara vad som är så kul med att sticka, ifall du inte själv tycker om det. På något sätt är det bara så rogivande och tillfredställande. Ett sätt att uttrycka sig kreativt.

Vi brukar hitta på egna mönster, eller leta efter gamla i böcker och tidskrifter. Men vi köper också vanliga i stickaffärer. Har du tänkt på hur mysigt det är att gå in i en garnaffär? Det luktar gott, och det är en så lugn och avkopplande stämning. Man känner att man har tid att stå och fundera ett tag, på vad man vill sticka den här gången.

Ett par gånger har vi växtfärgat våra garner också. Det är mest ullgarn man växtfärgar. Ett litet problem är att det är lite svårt att få olika färger. De vanligaste är bruna, beiga och gulgröna och gula (i olika nyanser, mest - gissa vad - brunaktiga och beigetonade). Vill man ha rött, blått, blågrönt och violett är det mycket svårare.

Just nu håller jag på med en sjal, och mönstret till den hittade jag i en gammal bok som mormor hade. Husmoderns handarbetsbok. Den publicerades på 1920-talet och kostade 7,50, när mormor köpte den. Mönstret kallades påfågelsstickning.