När vi kommer lite längre fram i tiden, har jag fler kvinnliga författare som jag tycker om. En av dem var Hedvig Charlotta Nordenflycht. Hon var en diktare som levde på 1700-talet. När hon var väldigt ung, övertalades hon av sin pappa som nyligen hade adlats av kungen, att gifta sig med en äldre oattraktiv, men väldigt välutbildad och civiliserad man. Innan bröllopet hann bli av, dog han, men han var något av en mentor för henne.

Då blev hon förälskad i en ung präst, och efter några år, då de måste kämpa mot släktingar som var emot partiet, gifte de sig. Sorgligt nog dog hennes man bara sju månader senare.

Hedvig Charlotta tog tillbaka sitt adliga flicknamn, Nordenflycht och flyttade tillbaka till Stockholm, där hon blev medelpunkten i en krets av kulturellt intresserade unga människor, mest män. Hon blev vansinnigt förälskad i en av dem, Johan Fischerstrom, men hennes känslor var inte besvarade. Han blev kär i en av hennes unga väninnor istället. Hedvig Charlotta var då 43 år gammal. Hon tyckte att hennes liv var slut, så hon kastade sig i en sjö. Hon räddades ur vattnet, fortfarande vid liv, men drabbades av lunginflammation, och dog ett par dagar senare.

Det var en stor och tragisk förlust för det litterära samfundet. Hon var känd som den Nordiska Herdinnan, vilket var en sorts hederstitel, som syftade på hennes poetiska talanger. Tyvärr blev hon hånad av några äldre män från samma grupp. En diktarkollega, Henrik Kellgren, hävdade att hon var för tjock och ful för att förtjäna den beteckningen. Fast för att vara rättvis, måste jag påpeka att Kellgren, som kommer från samma landskap som jag, dog ung. Om han fått leva till en mer mogen ålder kanske han hade lärt sig att uppföra sig lite bättre.

Hedvig Charlotta Nordenflycht 1718-1763

>> läs mer>>