|
Författare |
|
Det här är en presentation
av mina favoritförfattare. Många av dem är kvinnor,
men inte alla. Klicka på namnen för att få veta
mer om författarna. När du kommit till den sista, kan
du klicka vidare längst ner på sidan. Om du hellre vill
veta mer om deckarförfattare, kan du gå längst ner
på den här sidan. Det är bäst att börja
från början. Den allra första början, under
antiken. Men, säger du kanske, det fanns inga kvinnliga författare
då. Nej, inte så många, det är sant. Men du har antagligen hört talas om Sapfo. Det har de flesta. Kanske tror du också att du vet något om henne. Men tvärt emot vad du kanske har hört, kan man inte veta om hon var lesbisk eller inte. På den tiden var "homosexuell"
poesi väldigt inne. Män skrev kärleksdikter om vackra
unga pojkar. Långt ifrån alla de här poeterna hade
sex med pojkarna. Men om någon vågat sig på att
skriva kärleksdikter om en ung kvinna, så hade kvinnans
familj kanske dödat hennes beundrare. Inte så bra, eller
hur? Så diktarna "älskade" pojkar. Bara några få aristokratiska
kvinnor var priviligierade nog att få en utbildning, och ännu
färre tilläts ägna sig åt de sköna konsterna.
Sapfo verkar ha varit en av dem. Hon var ledare för en religiös
skola för flickor, eller något i den stilen. Det är
svårt att göra jämförelser med dagens samhälle.
Hur som helst, hon hade hand om ett gäng tonårstjejer. Om hon skrivit kärleksdikter
om en pojke eller man, hade folk kunnat säga att hon var en
hora. Hon kunde bli dödad. Så hon skrev om flickorna
istället. Det kallades emulation - att skriva samma typ av
dikter som männen, och helst att göra det bättre
än de andra poeterna. Det finns för övrigt en berättelse om Sapfo, som säger att hon kastade sig i havet från en hög klippa, för att hon älskade en ung man som inte besvarade hennes känslor. Men det är inte en sann historia, troligtvis. Det är bara en ny version av en gammal fruktbarhetsmyt. I de flesta fall var det den unge älskaren som dog, och utgjorde ett offer till gudarna. Lyckligtvis blev han oftast levande igen, precis som växterna som vissnar ner på hösten växer upp igen på våren. |